tegkenya.blogg.se

Hej allihopa!

 

Första heldagen i Nairobi och kranvattnet är slut. Dagen började med just denna upptäckt och en frukost bestående av bland annat färsk mango och avokado. Utanför lägenheten hade det varit högljutt och bullrigt hela natten men vi alla, förutom Emelie, sov som stockar uttröttade efter flygresan. 

 

Efter frukosten gick vi ner till Wale Wale som lägligt nog låg precis utanför dörren. Där välkomnades vi med en dans av de äldre ungdomarna. De var otroligt duktiga och efter de uppträtt drog de även upp oss. Som ni kanske har sett på instagram var vi inte lika duktiga som dem, but at least we tried. Sedan gick vi in i själva byggnaden och där hade vi en chans att framföra alla våra funderingar om hur Wale Wale fungerar, om slumområdet men också om de själva. 

 

De delade sedan in oss i två grupper inför slumwalken och sedan drog vi iväg. Vi vandrade genom Kibera under runt två timmar. Människorna vi gick förbi var väldigt intresserade av oss och många kom fram och pratade. Jag fick till och med en puss på handen av en liten pojke.  Vi såg inte på en enda turist vi stack antagligen ut ganska mycket. Efter ungefär halva vandringen delade vi upp oss i grupperna som vi bestämt tidigare och så fick vi följa med var sin guide hem. Kevin, som guiden hette, bodde i trångt mitt i Kibera. Hans hus var ungefär lika stort som ett grupprum i skolan. För att laga mat hade han en gasolgrill under en hylla. Det fanns ingen toalett, dusch eller kök men han hade ändå gjort det hemtrevligt med gardiner och olika tyger. Kevin hade nyss flyttat dit efter att ha bott hemma hos sina föräldrar i ett antagligen lika stort hus. Genom att vara hemma hos honm fick jag dock reda på att även han är ett Game of Thrones fan. Det kändes så roligt att vi kunde ha något gemensamt även fast vi lever i helt olika verkligheter. 

 

När slumwalken var slut gick vi tillbaka till Wale Wale för att äta lunch. Vi fick ris, böngryta och kenyanskt bröd samt sucuma. Sedan åkte vi iväg till ett köpcentum eftersom att någon glömt underkläder hemma och vi var sugna på snacks. Köpcentret var hårt bevakat. För att komma dit behövde man visa vad man hade i bakluckan, prata med polis och slutligen gå igenom en säkerhetskontroll. Jag kom igenom men sedan när Gustav skulle gå visade det sig att han hade en kamera i väskan som han använt. Det gillade inte vakterna och vi var på väg att inte få komma in. Några år tidigare hade det varit ett terrordåd i ett köpcentrum och därför har man valt att höja säkerhetskontrollerna betydligt. Efter att ha förklarat att vi inte visste att det var fel och att det inte gick att ta bort bilder på en Go Pro sa vakterna att vi ändå kunde få komma lite motvilligt och så gick vi till affären och köpte på oss så mycket godis och onyttigheter vi hade råd med. 

 

I slutet på dagen gick vi ner till Wale Wale igen. Nu var även de yngre barnen som tidigare varit i skolan där. Vi fick ytterligare en dansuppvisning och sedan var det dags för klädutdelning. Med en väska med oss var till bortskänkning tog det ett tag. Det var en riktigt häftig upplevelse att se barnen få kläder, tandborstar och andra növändigheter. De blev så otroligt tacksamma bara för allt och det kändes skönt att i alla fall få bidra med något litet och inte bara vara en åskådare. 

 

Dagen var sammanfattningsvis otroligt intensiv. Varje gång vi fick en stund ledig sjönk vi alla ihop av trötthet efter alla intryck som dagen bjudit på. Redan nu känner jag hur väldigt tacksam jag är för det jag har i Täby men också att jag vill bidra mer och få hjälpa mer. Jag är precis som Hanna otroligt tacksam för att jag fick följa med på den här resan, den kommer nog vara med mig för resten av livet. 

 

/Tea